Ibland får jag frågan vad jag hoppas att Nakba-boken ska uträtta. Jag brukar svara att om boken kan påverka en enda människas tankar och känslor så är jag nöjd. Häromdagen hörde Amar av sig, en för mig okänd person. Hans rader gjorde mig mer än nöjd, de gjorde mig närmast lycklig. Tack Amar.
Här är hans berättelse:
”Jag är uppvuxen här i Sverige men mina föräldrar kommer från palestinska flyktingläger i Syrien. När jag var liten under 90-talet så bodde vi i en stad med mycket få invandrare. Tyvärr var många ungdomar väldigt rasistiska. Skinnskallar osv.
Detta ledde till att man sedan mycket ung ålder började drömma om att bo någonstans där man var som alla andra. Där man inte behövde bli retad för ens mörka hår eller hur ens namn uttalades….
Palestina hette den platsen. Och vems fel var det att jag inte kunde bo där? Jo det är JUDARNA (ung, naiv och lite dum så trodde jag att detta var svaret).
Trots att min pappa flera gånger berättade för mig att hans pappa såg palestinska judar (deras grannar) bli behandlade precis lika illa som vilken annan palestinier som helst, så kunde jag inte sluta skylla på judarna inombords. ”Judarna måste ut och det måste ske med våld, för det som togs med våld kan bara tas tillbaka med våld”…..
Jag besökte koncentrationsläger då jag var 20 år gammal. Jag grät av alla grymheter som judarna där hade fått uppleva… men jag tänkte ändå; Varför gör ”dom” så onda saker mot oss. Dom av någon borde ju förstå vad det innebär med orättvisa och grymhet?
Så innerst inne klandrade jag även de stackars offren för vad jag och ”mitt” folk fått uppleva…. jag skäms när jag skriver om det idag. Men det är just därför DU och människor som dig är så viktiga. När din mor gick bort så kunde du, precis som kanske 99% av världen hade reagerat och svarat med hat och hämndlust. Men det gjorde du inte. Du bröt det på något vis. Jag vet idag att det krävs en oerhörd styrka, vishet, mogenhet och ett oerhört gott hjärta för det.
När ISIS blev kända och gjorde allt vidrigt dom gjorde. Så kunde jag inte längre bara skylla på judarna. Jag började tänka och reflektera. Dessa mördare kallar ju sig för muslimer. Är det mitt fel vad dom gjort? Självklart inte.
Men är det inte hyckleri att beskylla judarna för vad vissa judar gjort?…. osv. Det fick mig att verkligen reflektera. Det var läskigt i början. Kände mig helt ärligt vilsen. Är så van vid att det ska vara så tydligt. Svart och vitt. Dom mot oss.
Sedan började jag läsa om många kända judar som inte alls höll med Israel och deras ockupation. En av dom hade varit och offrat sitt liv på ship to Gaza. En annan gjorde podcast om nakban och han skrev böcker om ämnet…. på svenska dessutom.
Judar som gjort mer för rättvisan än vad jag gjort.
Så verkligen Bernt, tack för allt jobb du gör. Jag har spridit dina böcker, podcasts och budskap till så många jag bara kan. Och jag vet att jag påverkat människor tack vare dig. Det handlar inte bara om Palestina – Israel konflikten längre. Jag har tack vare detta förstått att man aldrig ska döma någon. Jag har alltid sagt mig vara anti rasism men innerst inne har jag samtidigt tänkt att judar är si eller så…. som att dom inte är olika människor med olika tankar. Precis som alla andra. Du har hjälpt göra mig till en bättre människa. Det är stort att säga men jag menar och tror verkligen det.
Hälsningar Amar”