Det är något alldeles speciellt att ha en storebror, föreställer jag mig.
Jag har en, han är fyra och ett halvt år äldre än jag, han heter Kenneth och idag doktorerar han och det är faktiskt en alldeles speciell känsla att stå här idag och säga de här orden till min storebror.
Det fina med att ha en storebror var att under hela min barndom så hade jag nån att se upp till, nån som var först med att skaffa playboyskor, röka franska cigaretter utan filter, skaffa körkort, skaffa tjej, skaffa en velo solex, vilket är en fransk moppe med en påhängsmotor på framhjulet.
Apropå Playboy så var det Kenneth som första gången introducerade mig för utvikningsbrudarna i amerikanska Playboy. Medan jag storögt tittade på foton av flickornas nakna bröst förklarade storebrorsan initierat att han köpte Playboy på grund av att tidningens långlånga intervjuer var ”jättebra”! Jo tjena.
Så stor har min beundran och min respekt varit för min storebror att det här är faktiskt första gången som jag vågar hålla ett tal till honom.
Kenneth, du var under hela vår uppväxt familjens stora hopp.
Våra föräldrar var invandrare, mamma hade utvandrat från Polen tillsammans med sina föräldrar och sin lillebror. Morfar Chaim, som du har fått ditt hebreiska namn efter, hade visserligen tre yrken, han var kantor i synagogan, schåjchet, dvs en religiös slaktare och måel, som omskar nyfödda judepojkar, men de svåra ekonomiska tiderna tvingade mammas familj att utvandra till Sverige, till släktingar i Karlstad. Men i Sverige visade det sig att morfar fullständigt saknade förmåga att försörja familjen. Det var inte Polens ekonomi som det var fel på, det var Morfar. I Karlstad fick han bland annat ärva en blomstrande butik – som sålde så kallade korta varor – från sin driftige farbror. Farbrorn utvandrade till USA där han blev ännu rikare, medan morfar hemma i Karlstad lyckades driva butiken i konkurs på mindre än ett år.
Lustigt var även vår farfar Josef tämligen oduglig som familjeförsörjare. Farfar kom från en rik polsk släkt och fram till och med slutet av 1920-talets Berlin levde han gott som räntiär, på avkastningen från sitt kapital. Med börskraschen 1929 ändrades allt i ett slag, farfar gick in i religionen, han skaffade sig aldrig ett jobb, utan bad i stället sina böner tre gånger om dan, morgon, middag, kväll, alltid vänd mot Jerusalem. Tack vare sina polska pass kunde farmor och farfar och vår pappa fly Berlin efter Kristallnatten 1938. Så kom de till Sverige. I Sverige var det farmor Sabina som försörjde familjen, genom att sy korsetter till välbeställda judiska damer. I Sverige tvingades pappa skrota sina planer på att läsa till arkitekt för att i stället börja hos en släkting. Så småningom började vår pappa att importera leksaker från utlandet, till en början från Västtyskland eftersom han talade tyska. Det är först i vuxen ålder som jag slagits av ironin av att pappa tvingades göra affärer med tyska affärsbekanta som i en del fall förmodligen varit före detta nazister.
Vi talade aldrig om saken.
Du Kenneth blev den som skulle förverkliga våra föräldrars allra hemligaste önskningar och drömmar, medan jag slapp ifrån det mesta av såväl förväntningar som förhoppningar.
Och du gjorde så gott du kunde; följde de ortodoxa judiska lagarna för kosher och shabbat, vilket gladde vår religiösa mamma. I femte klass deltog du till och med i en europeisk-judisk bibeltävling i Amsterdam där du och en klasskamrat hamnade på andra plats.
Medan du skickades som utbytesstudent till USA och sen fortsatte med ekonomistudier på Handelshögskolan i Stockholm, så ägnade jag mig åt musiken, att röka på och att fyra timmar om dan jobba på ett fritids i Gamla Stan. Inte ett fullt lika ambitiöst program.
Inte konstigt att vår pappa planerade för att det var du som skulle efterträda honom på vd-posten för hans blomstrande leksaksfirma, medan den mindre ansvarsfulla posten som marknadschef på A Hermele AB hade vikts åt mig.
Under vår uppväxt kan jag ärligt säga att jag såg med viss avund på din upphöjda position. I efterhand har jag förstått att du inte alltid uppskattade de förväntningar som våra föräldrar la på dig, som den snälle, den duktige.
Du har också alltid varit mån om att presentera mig som din lillebror för dina kompisar. Under en period fann jag det ytterligt irriterande, ”det här är min lillebror”, som snart 50 år fyllda och chefredaktör på Veckans affärer tyckte jag att jag kunde vara värd att få höra något mer än att jag bara var din lillebror.
För en femton tjugo år sen köpte jag en liten röd sportbil med sufflett, vilket väckte en del tråkningar från omgivningen som undrade om jag drabbats av förtiårskris. En dag när jag väntade utanför hillelskolan på nybrogatan för att hämta upp min yngsta dotter, kom en kompis förbi och log vänligt mot mig i min röda sportbil och sa ”det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom”.
Nej, det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom. När du nu tiden presenterar mig som ”din lillebror” känner jag mig inte längre nertryckt eller förminskad. Jag känner bara omtanken från min äldre bror. Svårare än så behöver det inte vara.
Möjligen är det en ödets ironi att vår kontakt idag är tryggare och varmare, än när våra föräldrar levde. När de var i livet så la sig syskonkonkurrensen liksom i vägen, åtminstone upplevde jag det så.
Det tog mig alltså nästan 60 år innan jag vågade hålla det här talet till dig, innan den distans som all den där respekten och beundran hade skapat, innan den känslan så sakteliga tilläts mogna till kärlek.
Jag älskar dig och all lycka till till dig, till din älskade Ingrid, till dina barn Vanja och Sonja, Jessica och Felix och till Ingrids barn Hannes ochYlva, till barnens respektive och till barnbarnbarnen.
Jag känner mig väldigt stolt över dig, min kära lilla storebror, det är väl ingen som missat att jag är några centimeter längre?
Nästan lika stolt som mamma och pappa hade varit om de hade fått leva.
Skål le chaim till Livet – till Kenneth.
Malmö Konsthall, 22 september 2012
Med anledning av att Kenneth lagt fram sin avhandling ”Land Matters. Agrofuels, Unequal Exchange, and Appropriation of Ecological Space” vid Lunds universitet.