Paula Nissenkorn
26 februari 1927 – 16 mars 2025
Igår begravdes Paula Nissenkorn på Södra Judiska begravningsplatsen i Stockholm. Maynard Gerber förrättade begravningen och sa bland annat dessa ord:
”När någon som alltid funnits inte längre finns gör tiden ett hack och sekundvisaren saktar in.
Hennes pappa var Gershon Licht, född 1882 i Frauenberg i Kurland i nuvarande Lettland. Gershon utvandrade till Sverige 1904. Hennes mamma var Leah Davidowski, född 1895 i Suwalki i nuvarnade Polen.
Paula föddes i Karlstad och behöll sin vackra värmländska livet ut och använde flitigt uttryck som “stoppmätt” och “soprent”.
1932 föddes hennes lillebror Manne. Han utvandrade senare till Israel där han gifte sig och fick tre barn.
Paula föddes för nästan hundra år sen, i en annan tid, i en annan värld. Före börskraschen 1929, före Hitler och Andra världskriget. Före Förintelsen och Israel.
Hon kom från en annan tid, men hon levde i nuet och planerade hela tiden framåt. Bara för någon månad sen bad hon oss köpa en “anti-wrinkle-kräm” för 425 kronor – och en bok om hjärngympa. Hon var en nyfiken person, intresserad av allt från vårens modefärger till nya restauranger och yoga.
Hon hade en talang för att hela tiden få nya vänner samtidigt som hon var noga med att hålla kontakten med sina gamla.
En av dessa nya vänner, de hann bara känna varann i två år, sammanfattar fint personen Paula:
Hon var lätt att tycka om. Hon hade humorn, skratten och blicken.
1957 gifte hon och Peter (som hon tyckte om att kalla Pesach) sig, med våra föräldrar Arthur och Perla som bröllopsvittnen.
De var uppenbart förtjusta i varann.
Paula och Peter fick aldrig några barn, vilket var en sorg, men sin barnkärlek kanaliserade hon till många av oss här närvarande och till sina brorsbarn och deras barn i Israel.
Hennes närmaste efterlevande är hennes brorsbarn i Israel, Siva, Limor och Gal med familjer och hennes kusinbarn, Kenneth och jag med familjer.”
Maynard läste också upp en hälsning från Limor Glass:
”Paula you were not only my father’s only sister but also a true lady. Your grace, kindness, and strength shaped the lives of everyone who had the privilege of knowing you.
Although you lived far away in Sweden, your heart was always close to ours. Every time we spoke, you always asked about every member of the family here in Israel. You leave behind beautiful memories that will continue to guide and inspire us.
We will miss you dearly.
Rest in peace,dear Aunt Paula. You were truly a lady of grace, and we will carry your spirit with us always.
Love
Your family from Israel”
Begravningsakten avslutades med att Maynard läste upp en dikt av min mamma, Perla Hermele:
Hur länge lever en människa?
Så länge någon nämner hennes namn
Så länge någon minns den varma blicken
Så länge någon minns den utsträckta handen.
Så länge någon minns rösten och de goda orden
Så länge någon minns det klingande skrattet
Så länge någon minns de goda gärningarna
Ja, så länge lever en människa.
Tack till Anna Nachman och Chevran för all hjälp.
Tack Maynard.