”Informationsplikt” eller ”anmälningsplikt”, kalla det vad du vill. I praktiken är det en angiverilag, där Sverigedemokrater och regering ska tvinga anställda inom välfärden att ange papperslösa. Tongångarna känns igen från den totalitära samhällsordningen. Vi ska alltså ge oss på de svagaste, i förhoppningen om att vi andra inte ska gå fria. Men historien visar att totalitära idéer visserligen först ger sig på de svagaste, men att det aldrig slutar där.
Vill här göra en historisk utvikning, i tangents riktning Undervisar för tillfället i en kurs på Paideia Folkhögskola om hur svenska judar hamnade i skottgluggen, under 1930- och 40-talen. Inspirerade av Hitlers utrensningar, upprättade svenska nazister namnlistor över ”svenska judar, halvjudar och judegifta”. Kartläggningen var oerhört omfattande, den sträckte sig över hela landet, ända in till Stora Synagogan i Stockholm och namnen på de som hade reserverade platser där.
Officiellt var kartläggningen tänkt att mynna ut i boken ”Svensk Judekalender”. (Namnet var tänkt att associeras till Sveriges Adelskalender.) Bakom kartläggning stod nazisten Carl-Ernfrid Carlberg och förlaget Svea Rike. Kalendern var tänkt att ges ut 1943 och skulle innehålla ”absolut säkra judenamn med släktträd, svenska män och kvinnor gifta med judar, personer vars namn tydde på ett judiskt ursprung och de bolag de behärskade”.
Judekalendern skulle ingå i en serie med biografiska förteckningar över de nationellas fiender. Svea Rike hade redan gett ut skrifterna ”Bolsjevismen i Sverige” (1942) och ”Vem är vem i folkfronten?” (1943), där den förstnämnda var en kartläggning av svenska kommunister och den andra en kartläggning av personer som försökte ”underblåsa hat mot den europeiska enhetens pionjärer”.
Den planerade tredje delen om Sveriges judar publicerades aldrig. Efter Stalingrad 1943 var Hitlers tusenåriga rike på fallrepet och den öppna nazismen i Sverige var inte längre rumsren. Men ännu 1943 fick Carlgren in korrektur till Judekalendern; folk som felaktigt utpekats som judar och därför skulle strykas, men också nya namn som skulle läggas till.
Materialet finns att studera på Arbetarrörelsens arkiv i Flemingsberg, utanför Stockholm.
För att återgå till dagens läge i Sverige så känns 1943 tyvärr inte särskilt avlägset. Kanske kommer det bli värre, innan det blir bättre. Men efter 1943 blev det bättre och det kommer att bli bättre även den här gången.
Reklam för ”Svensk Judekalender”
Ernest Thiel och släktingar.
”Svenskar gifta med judinnor”
”Tillhör mosaiska församlingen. Synagogan Wharendorffsgatan.”
”Judiska släktnamn”
”Judiska eller av judar i Sverige antagna släktnamn. Namn som endast brukas av judar betecknas med *. Bokstaven m betecknar att judar med detta släktnamn bibehållit sin mosaiska trosbekännelse.
Josef Sachs, som grundade varuhuset NK, och släktingar.
Ragnar Josephson
”Bokhandlare Josephson”, ordförande för Mosaiska (Judiska) församlingen.
Martin Lamm, litteraturvetare
Ett sent korrektur, 1943.
Identitetskort
Konstnären Isaac Grünewald, sonen Iván och släktingar.
Eli Heckscher, nationalekonom och sonen Gunnar, senare ledare för högerpartiet.
Familjen Bonnier
Olof Aschberg, bankir.
Anteckningsbok